Håller helt med dig!

Personer som hela tiden ska få en att se det positiva i allt.

"Tänk på allt bra du har".. Och så en uppräkning av saker "man borde" vara glad över. Vad hjälper det om smärtan, mörkret och hopplösheten håller en i ett järngrepp? Då känner man sig dessutom otacksam.. Det finns ju faktiskt folk som svälter, lever i krigsområden mm. Varför ska jag då klaga? Vad har jag att vara ledsen för? Jag har det väl rätt bra? 

Tror faktiskt inte att någon som inte upplevt det själv kan förstå.

Det handlar ju liksom inte bara om att man "är lite ledsen" och kan bli glad om man bara anstränger sig att SE LITE MER POSITIVT på saker… 

Ingen VILL väl frivilligt gå och må så himla dåligt?

Positiv förnekelse. Allt är bara bra.

Rädda människor. Men ändå väldigt irriterande.

Den som säger "ryck upp dig" har aldrig känt det totalt avdomnande mörkret.

Det blir irriterande att ofta få höra från olika människor att det "bara är att rycka upp sig och göra nåt åt sin situation". Man "har ju så mycket att leva för". De förstår ju inte vad som försiggår inom en, de kan inte ens börja förstå. Att de belastar en med vansinnigt dåligt samvete för att man tar plats med sin depression gör inte saken lättare heller…

Hatar dom orden, det är så lätt för vissa människor att uttala dom..Man blir less

Uttrycket är förnedrande o visar på 0 empati, eller kanske rädsla o förnekande.

Rädsla och förnekande för att slippa känna sin egen smärta, eller kanske osäker och försöker (mot bättre vetande) att peppa = menar väl men blir fel.

Dom orden gör mig bara så arg, även fast jag vet att dom egentligen bara vill mitt bästa. Jag blir verkligen arg rakt igenom!

Jag har haft diagnosen sen 2009 men har självklart varit dålig långt innan dess. Har ännu inte hört någon säga såna saker men det kanske har att göra med att jag har en väldigt litet umgänge.

Min pappa brukade säga, "Pain is a temporary problem, suicide is a permanent solution to that temporary problem". Möjligtvis delvist på svenska.

Min mamma brukade säga, "Det är bara en fas, du kommer över det."

Begick jag självmord vore det ju varken en fas eller ett tillfälligt problem. Snarare en fas med dödlig utgång. (I dagens läge är "suicidal" inte en av mina diagnoser, inte BP heller)

"Som anhörig eller vän kan det vara svårt att första hur en depression hos en bipolär sjukdom fingerar."

Det är sant. BP är inte lätt att diagnosticera, och det är svårt för utomstående att förstå. Men att rycka upp sig som deprimerad är omöjligt för en övervägande del personer, så det är inte nödvändigtvis karaktäristiskt for bipolaritet.

Bra tråd! Väldigt fint initiativ, att skapa den här iF-sidan. 👍

Jag blir tokig på sånt. Just nu mår jag ganska ok överlag och jobbar på att komma ut i arbetslivet. Jag tycker det är svårt för varje gång någon börjar hetsa mig med att verkligen satsa på tex praktiken känns det som att dom vill att jag ska "gambla" med min tillvaro som insats. Alla säger att det är en ogrundad rädsla men ingen av dom har suttit på golvet med rakblad och tabletter i händerna och funderat på att ta sitt liv. Jag har så mycket att förlora och så som mitt grundmående är just nu så kan jag överleva och klara mig ganska bra. Men jag tycker inte min rädsla är ogrundad. Jag kan förlora allt som tagit mig 6år att bygga upp bara genom att knuffa för hårt igen.

#10 stå på dig! Låt inte folk stressa dig. Jag vet hur det känns när man inte klarar att vara "på". Man vet bäst själv och bygger upp sig i sin takt. DET är bäst. Så du gör bra i att stå på dig.

#11 Tack för ditt gulliga svar :) jag är stenhård nu och riskerar inte min hälsa för någon inte ens mig själv. Min hälsa kommer före allt.