Mani/hypomani

förhållande o bipolär

2018-07-21 12:46 #0 av: Ann85

har nyligen fått starka misstankar om att jag kan vara bipolär (pratat med kurator o läst själv + väntar svar från psykolog) allt stämmer in så otroligt väl på mig!!!

 jag känner mig uppgiven och samtidigt lättad men det som tynger mig mest är att jag har förlorar mitt förhållande, någon jag vill leva med förevigt, pga detta... jag (under vad som då troligen var mani) kysste någon annan... jag kommer ihåg hur jag verkligen inte brydde mig om något annat men sen kom ångesten o jag mådde piss... personen jag kysste var ingen jag någonsin skulle bli attraherad av, varken utseendemässigt eller personlighet...

min sambo fick reda på det och slängde ut mig från vår gemensamma lägenhet och jag kommer förlora mitt jobb för min sambo är min chef...

efter jag hade pratat med kuratorn och kollat upp bipolär själv så pratade jag med min sambo, som tyckte att allt var 100% jag , hur jag varit hela mitt liv och under våra 5år som par och jag kände mig lite lättad!

men sen blev min sambo full ( hon har problem med alkohol, varit inlagd pga självmordsförsök och kan själv lida av adhd, bipolär eller borderline men inget hon vill prata om när jag nämt det under våra 5år) då var allt en ursäkt för mitt beteende... att jag bara försökte hitta en utväg för att få mig själv att må bättre. jag började storgråta men hon fortsatte att trycka ner mig...

jag är van att ha en fasad så jag bara låtsas som allt är bra på jobbet, för mina föräldrar men jag mår skit och tillåter bara mig att bryta ihop när jag är själv.

allt detta pga att jag under hela mitt liv inte vågat se att jag inte var ok. 

vet egentligen inte varför jag skriver här men just nu har jag ingen att prata med, varken familj eller kurator

Anmäl
2018-09-03 12:09 #1 av: Stallmima

Om det är eran gemensamma lägenhet kan ju inte sambon slänga ut dig hur som helst, och vad jobbet anbelangar vad för kriterier har din sambo som chef ifråga att säga upp dig från detta?

Anmäl
2019-01-10 04:47 #2 av: laamiin

Testa att gå till en grupp möte . Där andra är bipolära.. jag lovar dig. Du kommer få så mycket verktyg av de äldre som har haft en massa erfarenhet. Lycka till

Anmäl
2019-03-11 22:31 #3 av: Zepp

Mnjae.. är du verkligen säker på att du är Bipolär, det brukar vanligtvis märkas/debutera i cirka  25 år ålder för kvinnor!

Vid 30 för män.. dvs samhället har fortfarande större förståelse för män med konstigt beteende!

Oså till din partner, kan det vara som så att det är hen som har någon diagnos?

Oså hur gammal är du.. antar att 85 inte är din ålder utan ditt födelseår?

Dvs min mor har massiva psykiatriska diagnoser.. ända tills de kom på att hon faktiskt var Bipolär.. dvs det var hennes maniska perioder som ställde till det mest för henne vad jag förstår! När dessa klingat av och hon sjönk ner i depression.. bland annat på grund av vad hon ställt till med under de maniska episoderna så blev hon inlagd på psyksjukhus!

Emellanåt så har jag funderat på om jag ärvt något från henne.. jag har kommit fram till att så knappast är fallet, utan att jag genom livet har ställt till det själv/valt fel partner/dansat med fel person/kramat fel person/kysst fel person vilket gjort min dåvarande partner ursinnig!

I sådana situationer.. iallafall kan jag betrakta dem numera så har själva förhållandet/eventuellt mitt eget uppförande inte stämt med partnerns förväntningar.. då kan en kyss vara det som får bägaren att rinna över.

Dvs att vara Bipolär är en allvarlig diagnos.. en helt annan sak är  att man har sina ups  and downs, man gör misstag, man får försöka igen!

Genom livet får man reparera sina misstag.. man kan alltid bli en bättre mäniska/partner.. alla har vi fördelar och nackdelar!

Iallafall.. med en partner som är ens chef oxå.. det blir lixom inte lättare.. känns nästan som ett osunt förhållande.. ni skall vara jämlika!

Men altså.. vem säger att du har en så allvarlig diagnos som Bipolär, börja inte att sörja där.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2019-04-11 21:05 #4 av: Melinas

Om du redan påbörjat en utredning om bipolär sjukdom är det jätteviktigt att du och psykologen kartlägger tiden mellan dina maniska skov och återkomst av depressioner. Det kan göras genom att du skriver ner saker som du gör och har gjort, hur du tänker och ger det till din psykolog eller utredare.

Har du haft återkommande depressioner i tonåren så kan chansen vara stor att du har någon form av BS, och givetvis om någon i släkten har diagnosen, eftersom det är ärftligt.  Ta därför reda på om någon i släkten är bipolär. Finns det ingen riktigt diagnos kan berättelser om misstankar angående personens beteende vara till ledtrådar. Risken är större att du också har det om det finns i historien. Du får även göra drogtester och skattningsskalor.

Det är vanligt att man under sina maniska skov är gränslös. Man trampar många på tårna och man förstår ej riktigt först varför. Det är konstaterat att bipolär sjukdom och relationer är en rejäl balansgång.  Att få en diagnos är därför en lättnad för både dig och för omgivningen. Därför är det också bra att få rätt läkemedelsbehandling eftersom det är mycket vanligt att bipolära personer tar till alkohol för att dämpa ångest och depressioner.

Lycka till!

Anmäl
2019-04-21 19:27 #5 av: Madeleine2018

Zepp det där stämmer inte. Man har märkt att jag haft sjukdomen sedan 15 års ålder. Fick diagnosen när jag var 21 år så när man får diagnosen är olika. 

Anmäl
2019-04-25 22:57 #6 av: Zepp

Jo så ser det ut rent statistsikt!

Fast o andra sidan, vem bryr sig om en bråkig 15åring, de är ju alla bråkiga.

Utan det är nog snarare som så att man får sin diagnos när man är vuxen och förväntas att kunna klara alla vuxenkrav?

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl