Medicin eller inte?
Min mormor hamnade på sjukhuset och felbehandlades grovt. Det kom i och med det fram att hon är bipolär vilket gjorde att felbehandlingen blev mycket värre, så de tvingar nu i henne en medicin som hon inte har ätit på fem år. Hennes bror påpekade att hon slutade med den för att hon hör röster. Sjukhuset/psykiatrin tror inte på att hon varit utan medicinen för som bipolär klarar man sig utan medicin max 3 dagar innan man faller ner djupt. Hon har nu börjat höra röster igen. Jag är troligtvis bipolär, men vill inte göra utredningen för att tvingas på ännu mer mediciner som till och med ger mig hallucinationer när jag redan går på antipsykotiskt. Som läget är nu så klarar jag mig utan medicin, men är rädd att de kommer tvinga i mig medicin om jag får en diagnos. Hur ska jag göra? Ta emot en diagnos, köpa ut medicinen och sedan slänga den? Nekar jag medicin så kommer de att lägga in mig igen. Det är jag säker på. Jag kan behöva medicin när jag faller ner, men en så länge så lever jag. När de sätter in medicinen så läggs jag säkert in, som med de andra medicinerna.
Det jag har lärt mig är att en bipolär diagnos inte är något positivt. Vem ska ha nytta av att jag är bipolär. Jo jag, men jag överlever utan diagnos. Har jag gjort det hittills så tänker jag klara mig till hundra år. Är dock bara 26 ännu.
Vad hade ni gjort? Hade ni sett till att få eran tidigare efterlängtade diagnos, eller bara struntat i den och försökt överleva på egen hand?
- Redigerat 4/23/21, 7:43 PM av Lia
![[Målsägare]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hej!
Vården är skit. Har själv en lång helvete historia av vården.
För mig är det viktigt att din mormor får sin medicin. Det borde finnas läkarjournaler. Kontakta landstinges arkiv om du har mormors personnummer. Om du bor i Stockholm är telefonnumret till Landstingets arkiv 08-7372710 , öppet vardagar mellan 09.30-11.30 om det står att din mormor är bipolär i journalen så kan du gå till vården och bevisa att de har fel. Det brukar inte uppskattas. Då har dom gjort en felbehandling.
Om du inte bor i Stockholm så får du söka på nätet genom att skriva Landstingets arkiv och din kommun så får du uppgifter.
Jag kan inte ge dig några råd när det gäller dina medicinska frågor för jag är inte en läkare. Jag själv fick hjälp av en specialist, för min sjukdom.
Jag skulle gå till en läkare och berätta om din situation och att du klarar dig själv. Men att du har det stressigt…..
Vården är knäpp……
Det är svårt att ge råd och Jag vill bara väl!
Man kan väl inte bli tvingad att äta medicin? Vad har du för diagnos nu?
||My Love For Animals Is Immortal||
Jag är bipolär 2 och äter endast sömntabletter vid behov men oftast sover jag på Atarax istället. Min läkare gillar inte att jag är utan mediciner för min bipolaritet men hon acceptera på något vis ändå min åsikt om att jag inte vill har dem . Plus att den gången jag testade Topimax så blev jag sjuk, fick massa nässelutslag över halva ryggen samt över bålen. Och efter det har jag känt att varför medicinera för något som jag levt med länge fast att jag bara haft min diagnos i tre och ett halvt år. Som det känns nu så är jag hellre nedstämd än förlora alla mina känslor och riskera att blir inkapslad i mig själv. Men det som antagligen skiljer mig ifrån många är att jag har nästan bokstavligen aldrig ångest, däremot acceptera jag alla känslor jag äger och gör oftast ingen stor sak av dem. Känslor för mig är inget som kan göra mig illa plus att det som en gång skett ska inte får kontrollera mitt liv. Sen vet jag så klart om att bipolär 1 och 2 brukar skilja sig åt en hel del. Plus att vad säger att du är bipolär när du inte är utredd för det? Både jag och min syster lider av psykisk ohälsa men hon är inte bipolär fast många säkert skulle se henne som det. Däremot har hon andra diagnoser som är väldigt lika. Hoppas det löser sig för din mormor men även att saker ordnar sig för dig på bästa vis.
#2 på hennes boende tvingas hon i dem.
Tack för alla svar. Har i nuläget bara psykotiska drag och damp. Har kämpat hårt för att få psykotiska drag. Jag skiftar i hunör från en sekund till en annan. Hamnar i depressioner och maniska tillstånd. Personerna i mitt huvud förvärrar tillstånden. Jag har många symptom som stämmer in på bipolär. Hur korta kan de depressiva skoven vara?
#5 uch!
Jag kan inte säga att jag har exakt som du, Jag känner igen mig med berg och dal banan! Lycka till!
#3 Vilka diagnoser har hon?
För att få diagnosen bipolär så måste konsekvenserna av ditt mående ha negativa effekter för dig i ditt arbete eller i dina relationer så att behandling är motiverat. Detta såklart i kombination med toppar och dalar, eller i vart fall det ena eller andra sim alltså orsakar sådana negativa konsekvenser. Vad jag har förstått kan många som gränsar till funktionsnedsättningen bli hjälpta av fler och fastare rutiner. Detta motverkar uppåt och nedåt episoderna. Även mindre socker, kaffe och alkohol gör humöret och energin mer jämnflytande. Diagnosen fyller två funktioner som jag ser det. 1. Den förklarar varför man har det som man har det, att man inte är ensam och att det finns väl anpassade mediciner. 2. Det blir enklare för alla inblandade i rehabmöten att förstå vad det handlar om. Alltså möjlighet till sjukpenning och anpassning i arbetet. Tyvärr har jag hört att det finns läkare som inte sjukskriver om man vägrar mediciner. Så om du blir rekommenderad medicinering tycker jag att du ska prova dem och se hur ditt liv blir. Hoppas du blev hjälpt på något sätt av min syn på bipoläritet.
Oj förlåt. Kommenterade egentligen ett annat inlägg, trodde jag. Ibland blir det tokigt. Hoppas din mormor mår bättre nu och att du fått klarhet i din egen situation!
Oj förlåt. Kommenterade egentligen ett annat inlägg, trodde jag. Ibland blir det tokigt. Hoppas din mormor mår bättre nu och att du fått klarhet i din egen situation!