Anhöriga

Vad kan det vara?

2017-04-30 17:04 #0 av: RastadBäver

Hejsan alla! 

Jag har ett, kanske inte ett problem, men något som jag har svårt att hantera.

Jag är bipolär, äter Lamotrigin som funkar bra för mig. 

Nu till det jag har svårt med:

Min svärmor är väldigt knepig. Hon säger att hon har en sjukdom, men inte vilken, vilket gör det svårt att förstå hennes problematik. Jag snokade runt lite (fel av mig, jag vet, men jag vill förstå) och hon äter också lamotrigin, vilket då ger mig slutsatsen att hon också är bipolär. Hon får även div. psykoser som tack och lov går över väldigt snabbt. Min upplevelse av henne är att hon bara tänker på sig själv. Hennes behov går alltid före alla andras, och ingen annan än hon spelar roll. 

Min mamma gick bort i augusti, och min svärmor kunde bara tycka synd om mig i ca 2 dagar, sen handlade allt om hur hon mår. (inte över att min mamma hade gått bort, utan att det bara var synd om henne i allmänhet). Jag är inte den som tycker att folk ska tycka synd om mig - alltså helt tvärt om.

Så ser det ut varje dag. hela tiden. Alltid om henne. Hon är så övertygad om att någon går in till henne och vandaliserar och vill att hon ska ta livet av henne osv. (Ingen gör det, jag och min sambo har aldrig sett någon gå in till henne och mycket av sakerna går att förklara logiskt.) Vi har erbjudit hjälp flera gånger, men hon säger aldrig ja till det rakt ut, utan då tror att vi helt plötsligt inte vill för att vi inte har gjort nått. 

Och i fredags klarade jag körkortet, efter tre uppkörningar, och jag är såklart överlycklig över det. Jag har velat haft ett körkort i flera år och det ger mig så mycket mer möjligheter med att må bättre och få ett lite bättre liv. Men min svärmor kunde inte ens säga Grattis till mig, utan hon bad min sambo att hälsa grattis. Och nu vägrar hon att låna bilen till mig, och kommer bara med ursäkter och undanflykter för att slippa låna ut bilen till mig. Jag frågade igår "skulle jag kunna få låna bilen idag?" - en enkel fråga som man frågar - och det såg hon som ett krav och att jag kräver saker av henne, och hon kräver ju aldrig något av mig.  Jag fick svaret "dina behov går inte före mina, det förstår du väl?".

Hon vrider och vänder på varenda ord, så att det ska vara synd om henne och det gör mig så irriterad och arg på henne. Och det är känslor jag helst vill slippa. För det skapar bara onödigt bråk emellan oss.

Jag har jättesvårt att hantera henne och jag vet inte vad jag ska göra snart. Ibland får jag känslan av att hon njuter av att ha mig i någon form av beroendeform till henne. Att jag behöver henne osv. Jag har försökt att vara snäll, jag har försökt att vara till lags, jag är den som har varit där för henne när hon har varit ledsen, men det spelar tydligen inte någon som helst roll. Jag är bara så sjukt less på det här nu. Jag känner mig utnyttjad,stampad på och värdelös, rent ut sagt.

 Jag och min sambo hyr ett hus av henne på hennes tomt, för att vara närmare henne så att hon känner sig lite tryggare. Två gånger har hon varit in och mätt spisen, men totalt vägrar berätta varför, och säger alltid "Va inte så nyfiken.", och det händer liksom ingenting. Vi har inte fått en ny spis, som vi trodde, tex. Hon bara kom in och tog mått. Hon köper en bastu och andra grejer till sig själv, men hon kan inte fixa till elen i vårat hus så att vi kan använda ugnen bl.a. (sånt gör mig irriterad.)

 Hon ska ju alltid gå i första hand, och vill att vi ska se det så också. Att jag är ledsen över min mammas bortgång, det spelar inte någon som helst roll. Jag ska ha fullt fokus på hennes hälsa.

Har ni några tips på hur jag ska bete mig, hur jag ska göra? För jag har slut på ideér. 

(Jag kan behöver hennes bil just nu, då jag inte har någon egen, men jag sparar allt jag kan för att kunna köpa en egen inom en snar framtid..)

Anmäl
2017-04-30 17:26 #1 av: ApanAnn

Jag har egentligen inga råd eller idéer om vad det kan vara, men Lamotrigin används till många olika sjukdomar så det behöver inte vara bipolär sjukdom.

Tant är ingen ålder, det är en livsstil!
Anmäl
2017-04-30 19:07 #2 av: RastadBäver

#1 Vilka då? (jag har bara antagit och gissat att det skulle kunna vara för bipoläritet då jag äter dom för det.)

Anmäl
2017-04-30 19:29 #3 av: Niseeu

#2 lamotrigin är från början en epilepsi medicin.

Anmäl
2017-04-30 21:36 #4 av: ApanAnn

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lamotrigin Här står lite om olika användningsområden, antagligen inte alla.

Tant är ingen ålder, det är en livsstil!
Anmäl
2017-05-01 18:26 #5 av: elinnile0

Flytta är mitt råd. Jag hade aldrig stått ut med att bo på min svärmors tomt och att hon ska kunna gå in och ut i mitt hem hur som helst varje dag. Behöver ju inte vara att flytta till annan stad men någon km bort kan räcka. Ni ska inte känna er tvungna att bo alldeles bredvid henne för att hon eventuellt har en diagnos. Om hon behöver vård finns hemtjänsten.

Anmäl
2017-05-02 13:31 #6 av: RastadBäver

#5 

Vi letar lägenheter och hus förbrilt, men det tar ett tag att få något. Jag vill inget annat än flytta, för jag vet att det här inte går. Men sålänge jag är ihop med min sambo så måste jag ha något med henne å göra. (visst, det blir säkert lättare när vi bor längre ifrån, men fram tills dess så har jag med det här att göra.)

Jag känner mig som en dålig människa som inte hjälper henne, men jag kan inte göra något då jag inte vet vad för hjälp hon behöver. 

Anmäl
2017-05-05 17:18 #7 av: 91Marran

Jag tar lamotrigin mot mina humörsvägningar. Jag har ingen satt diagnos som styrker medicinen.

Anmäl
2017-05-05 18:08 #8 av: RastadBäver

Alltså, jag vet att hon inte har epilepsi, det är jag säker på. Jag trodde att Lamotrigin bara var ämnad till Epilepsi och Bipolär, därav att jag drog den slutsatsen. 

Men jag har även läst lite om Narcisism, kan det vara något sånt också som spelar in, tror ni?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.