Annons:
Etikettrelationer
Läst 4665 ggr
Mia-45
4/23/17, 11:33 AM

Relation med bipolär?

Är tillsammans med en bipolär man sedan 6 månader tillbaka snart. 
Vi har känt varandra sedan högstadiet och vart då tillsammans till och från i många år. 
Men hans bipolära sjukdom tär på mej. 
Från att vara hur gullig som helst och söka närkontakt så kan det ändra sej till nästa dag till icke kontaktsökande och inåtvänd. 
Jag har verkligen försökt att förstå detta och låtit det bero och fattat att det är hans sjukdom som gör honom sådan. 
Jag har själv fibromyalgi och är trött och sliten ganska ofta. 
han säger han har förståelse för detta men jag märker att han egentligen har svårt att förstå. 

Jag känner att han tar mer än han ger. Han bryr sej inte om hur jag mår och frågar sällan detta med. Jag kan däremot fråga honom hur han har det osv. Men får sällan frågan tillbaka. 

I början innan vi fått det till ett förhållande vart han hur gullig som helst och utåtvänd. Men nu verkar det som om han inte bryr sej alls om att underhålla vårt förhållande. 
Jag begär inte mycket alls. Är inte speciellt krävande och jag är den typen som tar hand om alla andra så de ska må bra innan jag ens tänker på mej själv. 

Jag har nu börjat känna att detta tar mer energi på mej än vad jag trodde att det skulle göra. Jag är redan nedsatt pga min fibro och har nu blivit värre i skoven. 
Just nu sitter jag och vet inte alls hur eller vad jag ska göra. 
Orkar jag med detta i längden? Att ge och ge men sällan få något tillbaka?

Hur gör ni som lever med en som är bipolär?
Jag känner mej mest ensam i detta förhållandet och då kan jag tycka att då kan jag hellre leva ensam igen.

Annons:
Maria
4/23/17, 11:46 AM
#1

Du har ju tidigare skrivit att han har alkoholproblem och t.om tar antabus som han ibland struntar i . Bara där ringer en varningsklocka.

Hans beteende kanske har att göra med hans diagnos men frågan är om då om ni orkar att vara där för varandra?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Aleya
4/23/17, 12:35 PM
#2

Som Maria så bra skrev så har han ju mer problem än bara sin sjukdom. Han är även missbrukare. Sen tycker jag att det låter på ett fegare sätt att han tar avstånd för att han inte orkar göra slut själv.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Mia-45
4/23/17, 12:42 PM
#3

Maria

Tack för svar även här. 🌺

Jag orkar inte vara där för honom när han inte orkar vara för mej. 
Jag får ingen näring utan jag ger och ger hela tiden utan att få något tillbaka. 

Aleya
Tackar dej med för svar även här. 🌺
Så tänker jag med…att han inte vågar göra slut själv. 

Tacksam för alla råd och svar och ser gärna med att ni svarar som lever eller har levt i ett förhållande med en bipolär person. Hur det fungerade.

Maria
4/23/17, 1:09 PM
#4

Jag förstår inte hur du orkar ge dig in i ett förhållande med någon som har så mycket problem och som du inte mår bra av när du har så mycket bekymmer själv.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Mia-45
4/23/17, 1:12 PM
#5

Maria

Det är som jag skrivit att jag är den person som vill att alla andra ska må bra i första hand. Sen kommer jag. 
Men jag märker ju att detta inte fungerar utan jag tappar min energi. 
Jag kämpar alltid med något eller någon alldeles för länge för att det ska vara bra för min egna hälsa. 
Har svårt att bryta det beteendet fastän jag vet att jag borde.

91Marran
4/27/17, 11:44 AM
#6

Jag levde med en Schizoaffektiv(både bipolär och schizofren person). Det gick bra så länge han var "frisk". När han kom ner i sina skov så var det jobbigt. Man fick bli som en mamma. Nu i efterhand så saknar jag det. Men just då så var det väldigt jobbigt. Han struntade liksom i en och man fick se till så att han åt, sov minstonde en timme per dygn och allt annat som behövdes. Kämpa på om du känner att du älskar honom. Annars så lämna honom och ha honom som vän bara. Det fungerade ju bättre :-) Lycka till!

Mvh
Mig

Annons:
Mia-45
4/30/17, 11:17 AM
#7

Jag har gjort slut.

Och NU erkänner han att han inte visat så mycket känslor för att han märkt att jag mått dåligt. 
Men ska man då inte visa att man tycker om den andra och visa uppskattning,,,så kanske man mår bättre av det?
Han tänker avigt. 
Han vill med att jag ska gå till en samtalskontakt. Jo det har jag med tänkt. Men han behöver nog detta också. 
Jag orkar inte leva i ett förhållande där han inte ser sina brister. 
Jag har med brister och jag har sagt de till honom. Men han kommer nu och erkänner sina när det redan är försent.

Mia-45
5/8/17, 1:16 PM
#8

Lite uppdatering:

Söndagen veckan innan det tog slut så sa jag till honom att jag tror att han är på väg in i ett skov.
Men nä då, sa han. Det är lugnt.
Men en vecka senare så får jag reda på att han börjat supa igen. (precis efter jag gjort slut men det är inte orsaken, sa han)

Han har tagit hjälp av PIVA i Kalmar denna gången och mår nu bättre igen.
Men jag tror att jag fick ångest av att jag kände på honom att han vart orolig i psyket och instabil. Jag känner av väldigt lätt hur folk mår.
Vi diskuterar en del nu om detta men jag kommer aldrig ge mej in i ett förhållande med en person med dessa problem. Hur goa och snälla de än verkar vara.

Upp till toppen
Annons: