Annons:
Etikettsymtom
Läst 2090 ggr
Azalhea
2016-08-26 03:13

Försöker få rätsida på egen hand.

Hej. Jag har sen väldigt liten haft stora problem med mitt psyke. Eller snarare känslighet. En slående rebell utåt men totalt tilltrasslad här inuti. Jag är diagnostiserad med adhd, gad och ocd. Hittills. Frågetecken finns hos läkarna om jag ev kan lida av bipolär. Saken hör til den att jag har inte alls gjort någon research kring detta och psykiatrin drar ut på allt. Jag står här, trampar i en djup vattenpöl utan täta skor. Fryser. Nåväl, till mitt problem. Jag har perioder då det inte finns något Som stoppar mig. Jag shoppar, spenderar pengar, far och flyger, är glad. Blir förbannad när folk säger åt mig att ta det lugnt. Brukar svara med "jag mår bra, låt mig rida på vågen".. För att sen krascha TOTALT. Hade min första och hittills ända psykos i höstas som kom som en blixt från klar himmel tyckte jag. Efter en hel sommar Med överjävlig energi, tappad matlust och i snitt 2h sömn per natt resulterade i att det fullständigt slog bakut. Jag blev paranoid och letade efter sjukdomar, kände tumörer i mitt huvud, fick för mig att budskap var skickat till mig. Var tvungen att göra olika saker för att skudda mig och min familj etc. Var arg. Fick flytta till mamma. Jag pratade med mig själv och i allt detta såg jag inte att jag vart knäpp. Började äta neuroleptika och blev inskriven på psykosmottagningen. Efter ett par månader var jag bättre och skrevs ut och tillbaka till vuxenpsyk. När jag vart uppe i varv under en period slår det antingen över till en djup, helvetisk depression där jag inte vill se tv, inte läsa, inte träffas, inte svara i tele, inte äta. Allt Är svart.. ELLER att jag blir manisk på allt som händer i min kropp. Känner lukter.. Drömmer otäckt, är rädd, spänd.. Ser ingen mening med något. Och efter veckor/månader är det ljust igen. Det äe som om jag får betala ett dyrt pris varje gång jag haft en rusch. Hjälp mig, vägled mig. Någon som känner Igrn sig? Äter antidepp, sobril å theralen nu. Inget hjälper.

  • Redigerat 2021-04-23 16:39 av Lia
Annons:
Azalhea
2016-08-26 18:02
#1

Ingen?

apollonia
2016-09-01 14:22
#2

Okej, skapade en användare bara för att svara dig. 

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Blev för några månader sen diagnosticerad med bipolär typ 2, vilket på vissa sätt var omvälvande men egentligen inte någon överraskning. Jag har sen långt tillbaka haft omväxlande perioder av depressioner (inget känns viktigt eller roligt, jag isolerar mig, tänker på döden som en utväg, har ångest och blir väldigt intryckskänslig) och vad jag nu förstått är hypomanier (stark känsla av att jag är fantastisk och klarar av och orkar allt, minimalt sömnbehov utan att det påverkar min prestationsförmåga, tappar hungerskänslor men känner inte att jag behöver äta för att behålla energin, dricker även mer alkohol och spenderar pengar på ett sätt som jag inte gör i vanliga fall). Under hypomanier har människor runt omkring mig, precis som du skriver, bett mig lugna ner mig, vilket gjort mig arg. 

Jag känner ofta att eftersom jag knappt lever alls under depressionerna måste jag ta igen det under hypomanierna och liksom leva dubbelt: dubbelt så snabbt, dubbelt så intensivt. Vilket såklart inte alls är hållbart. Varje hypomani är fantastisk, men efteråt kraschar jag fullständigt. Jag har ganska nyligen börjat med Lamotrigin. Känner inte av någon effekt än, mer än att jag är onormalt trött och oerhört glömsk. Vad jag framförallt känner att jag behöver lära mig är vad som triggar skoven och hur jag kan styra undan från att hamna i dem. Men det är svårt. Särskilt att bromsa uppvarvningar, jag älskar dem. Jag har i alla fall börjat föra någon slags dagbok där dagens mode och antal timmar sömn noteras. Kanske kan det hjälpa mig att förstå mig själv bättre. 

Jag vet inte om jag har några råd, men du ska veta att du inte är ensam.

ProvinsiaRivers
2016-09-01 17:54
#3

Jag känner igen mig…

Har dock aldrig blivit inlagd. Äter Lamotrigin nu sedan kanske 3 mån tilbaka och mår bättre så att mina skov inte är så långa. Klarar att arbeta bättre tex. Mindre sjukskrivning och mindre pendlande i humöret.

Ändå har jag dagar då jag inte svarar i telefonen då den ger mig ångest. Orkar inte vara bland folk och ligger i sängen hela dagarna. Men jag har berättat för alla i min bekantskapskrets om min sjukdom så att dom förstår och inte tar det personligt.

Ibland tar jag lugnande som Lergigan eller oxascand för att lindra ångesten. Imovane till sömnen men inte ofta för att inte bli beroende.

Och ja jag kan bli hemskt irriterad på folk i min närhet i perioder. Och då blir jag rädd att bli lämnad fast jag behöver då min egen tid. Vill inte såra andra. 

Jag har stor förståelse med min sjukdom idagsläget. Att jag inte kan rå för allt som händer i huvvet på mig och jag vet att det går över.

ProvinsiaRivers
2016-09-01 18:03
#4

Och jag har Bipolär 2. Gick inte till läkaren för att få hjälp förn jag hamnade i en lång och jobbig depression.Och det var efter att ha varit hypomanisk under en längre period..Min bästa vän var med mig för att vara som stöd. Sen fick jag remiss och diagnos. Vilken jag accepterade och det var skönt att veta varför jag är som jag är och det går att hålla i schack med rätt medicin.

Lamotrigin gör mig faktiskt piggare så jag tar 100 mg på morgonen och bara 50 mg till kvällen. Tar jag större dos på kvällen så kan jag inte sova. Men jag har blivit mer än vanligt flummig och glömsk av dom men ja man kan ju inte få allt liksom ;)

Bättre såhär än helt tossig och destruktiv.

Upp till toppen
Annons: