2016-07-04 09:39 #0 av: Real Eyes Realize

Hej, 

Innan jag berättar om mina utmaningar vill jag påpeka att jag inte söker efter en diagnos eller efterfrågar att bli diagnostiserad. Jag vill mest veta om det finns flera som känner som jag. 

Sedan jag kan tänka har jag haft svårt att uppfatta glädje. Jag är en sprudlande person som är väldigt social, dock längtar jag alltid tillbaka till mitt hem för att få vara själv - jag trivs med att vara själv. Människor uppfattar mig som stark, självständig och inspirerande. Dock har jag  mörka stunder sk. "depression" där jag går från självförakt, hopplöshet, orkeslöshet till att tro mig kunna erövra världen, vara snabbast och bäst! Jag lider av daglig ångest, tvångstankar och rädslor men har lärt mig att hantera dessa med hjälp av mitt medvetande och tro om att det inte är "jag" utan mest hormonella problem som får mig att känna negativa känslor. En av de stora nackdelarna är väll att jag alltid är stel i kroppen eller stressad. 

Jag börjar ha sett mig ett mönster: I samband med ägglossning sover jag dåligt, jag tänker EXTREMT mycket (mer än vanligt och det säger mycket), tankarna snurrar runt runt. Panikattacker har också funnits med i bilden men jag har blivit bättre på att veta när jag behöver andas och ta det lugnt. Det känns som att jag ska hoppa ur min kropp då jag inte kan slappna av i samband med just ägglossning. Jag jobbar fortare, har inte tålamod med att föra ett samtal fast jag pratar mer, vill följa mina drömmar och ifrågasätter relationer, utvecklar dessutom mer sexuell lust i samband med ägglossningen (vilket är biologiskt normalt skulle jag tro) och känner mig allmänt manisk (kontrollbehov) ... sedan går det en vecka och jag kommer tillbaka till mitt dämpande tillstånd som växlar mellan vardagsglädje till nedstämdhet, orkeslös samt lustlöshet.  

Vissa månader är jag väldigt glad och får enormt självförtroende, sedan lugnar sig känslan och jag blir osäker på mig och mina förmågor. Jag förstår att alla människor skiftar mellan olika sinnesstämningar. Dock skräms jag av hur snabbt jag kan ändra mitt känsloläge. 

 Jag tror mig lida av "PMDS" en starkare variant av PMS - men jag har tyvärr börjat fundera om det kan luta åt det bipolära hålet - är dock osäker på det!

Är det någon här som känner igen sig, det hade varit skönt att kunna byta tankar med någon utan att springa till läkaren för att få en "stämpel" i pannan.

Tack på förhand!