Känner du igen dig? PMS eller bipolär?
Hej,
Innan jag berättar om mina utmaningar vill jag påpeka att jag inte söker efter en diagnos eller efterfrågar att bli diagnostiserad. Jag vill mest veta om det finns flera som känner som jag.
Sedan jag kan tänka har jag haft svårt att uppfatta glädje. Jag är en sprudlande person som är väldigt social, dock längtar jag alltid tillbaka till mitt hem för att få vara själv - jag trivs med att vara själv. Människor uppfattar mig som stark, självständig och inspirerande. Dock har jag mörka stunder sk. "depression" där jag går från självförakt, hopplöshet, orkeslöshet till att tro mig kunna erövra världen, vara snabbast och bäst! Jag lider av daglig ångest, tvångstankar och rädslor men har lärt mig att hantera dessa med hjälp av mitt medvetande och tro om att det inte är "jag" utan mest hormonella problem som får mig att känna negativa känslor. En av de stora nackdelarna är väll att jag alltid är stel i kroppen eller stressad.
Jag börjar ha sett mig ett mönster: I samband med ägglossning sover jag dåligt, jag tänker EXTREMT mycket (mer än vanligt och det säger mycket), tankarna snurrar runt runt. Panikattacker har också funnits med i bilden men jag har blivit bättre på att veta när jag behöver andas och ta det lugnt. Det känns som att jag ska hoppa ur min kropp då jag inte kan slappna av i samband med just ägglossning. Jag jobbar fortare, har inte tålamod med att föra ett samtal fast jag pratar mer, vill följa mina drömmar och ifrågasätter relationer, utvecklar dessutom mer sexuell lust i samband med ägglossningen (vilket är biologiskt normalt skulle jag tro) och känner mig allmänt manisk (kontrollbehov) … sedan går det en vecka och jag kommer tillbaka till mitt dämpande tillstånd som växlar mellan vardagsglädje till nedstämdhet, orkeslös samt lustlöshet.
Vissa månader är jag väldigt glad och får enormt självförtroende, sedan lugnar sig känslan och jag blir osäker på mig och mina förmågor. Jag förstår att alla människor skiftar mellan olika sinnesstämningar. Dock skräms jag av hur snabbt jag kan ändra mitt känsloläge.
Jag tror mig lida av "PMDS" en starkare variant av PMS - men jag har tyvärr börjat fundera om det kan luta åt det bipolära hålet - är dock osäker på det!
Är det någon här som känner igen sig, det hade varit skönt att kunna byta tankar med någon utan att springa till läkaren för att få en "stämpel" i pannan.
Tack på förhand!
- Redigerat 2021-04-23 19:33 av Lia
Mm till vis del . Jag läst om bipolär. Sen sett serien mina 2 liv. jag tyckte det var jätte bra. . Pms har inte forskat på..vad är samt skillnaden På dem olika .. Alltså jag skulle bli glad om min läkare inte tuggar I mot för jag vill göra utredning som många andra har fler saker . Så papper bevis då som först man kan få förståelse. Men är sån som kan se allt från annat håll . Men är tydligen mer ovanligt har jag märkt. . Jag har ADHD och dyslexi även lindrigutveklingstöring . Innan det var man bara dum i huvudet konstig. . Så för mig är det lättnad få saker ting ut rätt. . Kommer alltid vara så.. Som jag mår så här års är jätte jobbigt. Tappar gnistan . Men nu på väg åt rätt håll . Höst vinter sort. Av skyr vår sommar mår som sämst då. Är svår nött period nu . Tackla det motgångar mer så här års. Och negativa tankar helt enkelt svart just nu.. Vintern blir det mindre.. men stabilare om det är svensk äkta vinter som folk glömt hur sån ska vara trust nog (.. 10 15 minus massor snö . Inte sommar vinter alltså.. Så det beror på det sväng vädret för min del…
Jo, jag kan känna igen mig en hel del i det du beskriver. Jag har bipolär rapid cykling som det kallas, att man svänger snabbt mellan depressiv och hypomani.
Jag har tyvärr väldigt oregelbunden menstruation, så för mig är det lite svårt att se ett mönster. Men jag kan ofta se att jag är depressiv dagarna innan och under själva mensen.
Jag har en app på min mobil som heter Free Mood Tracker (en orange smile symbol) där jag varje kväll fyller i hur mycket mani, depression, ångest mm jag haft under dagen samt om jag har mens eller inte. Det är ganska intressant för då får man en kurva på hur det ser ut under lång tid. På den kan jag se att jag har mer depression före och under mens än mitt i mellan. Fast det stämmer inte varje månad dock, så jag kan inte sätta det endast i relation till hormonförändringar.
//Maria
Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.
Det här är ingen diagnos, eller någon som ska diagnostiseras. Men varför är alla som är bipolär, så J… rädda att få en stämpel. Om jag som är diabetiker inte tar min medicin, får jag stora problem i framtiden. Om jag har en dödlig allergi, tar jag mig till akuten om jag håller på att dö, eller har jag motmedel hemma. Samma med alla bipolära, skaffa hjälp medicinera Er. Sluta tro att någon är ute efter Er, sök hjälp!!! Vi som inte är bipolär mår dåligt av att ni går mot ett kroniskt tillstånd, där Er hjärna inte vet längre vad som är normalt, sök hjälp NU!!!!!
#0 Oj, jag var tvingen att kolla om det var jag som hade skrivit.. Men det var det ju inte. Känner igen mig väldigt mycket! Dock har jag ingen övertro på mig själv, som gärna ingår i bipolär. Däremot har jag mer energi och vet att jag kan vissa saker bra under perioder.
PMDS har nog jag med.. Just dessa dagar faktiskt. Under fem dagar, igen, så är livet slut, jag vill helst dö och brister för allt. Ångest och tror att min hund ska dö vid minsta lila och orkar inte leva. Idag är det bättre och jag kan prata igen.
Väntade 26 år på utredning - nu är jag äntligen igång 
#3 Därför att man riskerar att bli stämplad av många som sjuk i huvudet, sinnessjuk, mentalt störd etc. Jag är öppen med att jag utreds för det bland annat, men SKÄMDES så länge för det. Så, bli inte irriterad eller arg, och jämför inte med diabetes, det är en helt annan form av sjukdom (min son har det), så det blir bara fel.
Det är starkt att kunna be om utredning och få hjälp, men det är också väldigt svårt. Man möter hinder, läkare som motarbetar, läkare som inte tror en etc. För man just då kanske inte verkar må dåligt. Det är inte många som går till läkare i ett maniskt tillstånd eftersom de då ofta tycker att de mår kanon.
Vi som då är bipolära mår väldigt dåligt av att ni som inte är det, inte alls förstår. Hjälpa istället för stjälpa.
Väntade 26 år på utredning - nu är jag äntligen igång