Det går upp och det går ner
Nu är det ner igen. Ja livet som bipolär så går det verkligen upp och ner. Det jobbiga när man försöker förklara det för en frisk person är att de säger att det går upp och ner för dem också, det gör det väl för alla säger de då.
Ja livet svänger för alla, vissa dar är man glad och vissa dar mindre glad. ibland är man sur på morgonen och jätte glad på kvällen. Det är helt normalt.
Men då det svänger mellan att livet är helt fantastisk och jag är värden bästa och vackraste människa till att man samma dag eller några dagar senare är så långt nere så man planerar att ta livet av sig… Det är inte normalt. Men jag får ändå höra av alla att det är helt normalt att ha humörsvängningar, det har alla så du har ingen sjukdom.
//Maria
Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.
Dagarna innan fullmånen kan jag få alla möjliga tankar
Hm. Ja du dom förstår inte det där.. Har liksom med promatik med få folk förstå. . På fler sett en ett sett. . Jag har inte bevis en på allt..
#0 Jag förstår precis och omgivningen förstår inte.. Jag är en sån som ofta skriver av mig, har en blogg med, men också på facebook. Och fick till mig att jag kanske inte skulle skriva när jag mådde som sämst.. Svarade då att de förstår inte hur jag menar, men att det är okej att inte förstå, eftersom man måste ha upplevt det. Det slutade med att personen tog bort mig bland annat. Det är lite så det funkar.. Men jag är så sjukt trött på att må dåligt, på att andra bara tror att det är att komma igen och ta sig i kragen. De förstår inte och vill inte läsa om hur det är att leva med bipolär sjukdom, för att kunna förstå lite. Men ska livet vara så här? Jag avskyr det. Kan inte någon bara någon gång säga "Hej, vill du ha en kram" eller bara ge en kram, utan att säga något..
Väntade 26 år på utredning - nu är jag äntligen igång 