Känner igen mig där :P Vaknar ovanligt tidigt. Det är alltid så det börjar. Sen kan jag hålla igång allt från dagar till veckor.Storstädar,fixar ärenden,ringer till folk jag inte pratat med på länge och alla säger att jag låter så pigg och glad.Pratar fort,går fort,allting går fort.Hjärnan speedad och full av tankar som ska skrivas ner och göras även mitt på natten. Kan inte sova ut trots sömnmediciner.

Ju längre det pågår desto mer irritabel blir jag och sen trippar jag ner i deppression givetvis…

Det där var innan jag åt mediciner.

Nu äter jag Lamotrigin sedan snart 4 veckor och har varit rätt stabil. Ergenyl har jag provat men den var inte bra för den gjorde mig så jäkla låg att jag inte fixade nåt. Lamotrigin borde vara sån att jag tillåts ha små hypomaniska tillstånd men inte blir depressiv sa läkaren :) Vi får väl se..är ju upptrappning ännu men känner mig ok. Inte mer. Men ok är bättre än superhyper eller superlåg ;)

Det är svårt det där med mediciner. Litium åt jag och det tog bort de hypomana skoven, men inte de depressiva som jag led mest utav. Ergenyl blev jag som en zombie av och bara sov och sov och sluddrade då jag pratade. Lamotrigin fick jag näsblödningar utav så det var jag tvungen att sluta med. Topimax funkade inte alls. Abilfy åt jag en kort period då jag åt en massa andra mediciner men kände ingen skillnad. Men den funderar jag på att ge ny längre chans. Just nu har jag bara Xanor som psykmedicin, för att se hur jag är utan, men det är riktigt dåligt.

Nu är jag i en ny hypoman period, men lite värre den här gången. Har inte sovit alls på 4 nätter och är i ett konstant "amfetaminrus", har gjort lite tokiga saker. Men det är inte bara det att jag mer uppvarvad än vanligt utan går med den här wow känslan. Det är svårt att beskriva för folk som är "vanligt" glad. Men ni kanske förstår.