Depression

ECT-behandling

2014-09-25 12:20 #0 av: miuljo

Hej! Jag går vård och omsorgsutbildningen på komvux och har riktat in mig på psykiatri. Jusst nu gör jag min praktik på PIVA och håller på att skriva ett fördjupningsarbete om behandlingsmetoden ECT.
Jag undrar om någon av er genomgått den behandlingen? Vill gärna ta del av eran erfarenhet och tankar kring detta. Vore jättekul om någon ville berätta lite, antingen här eller via pm. Ni får självklart vara anonyma.

Anmäl
2014-11-22 20:09 #1 av: solskugga

Det är det värsta som hänt mig!!!!

Jag ansågs ha en djup depression, trots att jag hela tiden sa att jag behövde terapi! Har haft en mkt jobbig uppväxt. Men jag ansågs "för skör" för terapi. Så först fick jag en massa olika mediciner o behandlingar, som inte alls hjälpte. Jag blev bara allt mer självmordsbenägen (en biverkan av medicinerna har jag sedan förstått). 

Efter en jobbig sommar, då jag började må sämre (alla mina kontakter gick på semester o jag fick pga missförstånd inte ut några mediciner alls), bad jag om en träff med min läkare.

Allt hade då börjat kännas bättre. Jag hade börjat få mina mediciner igen, kontakterna började om. Läkaren föreslog ECT. Jag var tveksam,. skulle få fundera tills nästa vecka. Sedan sa jag att jag bestämt mig. Jag ville inte genomgå någon ECT behandling. Då gick allt snabbt!

Läkaren skrev ett vårdintyg (TROTS att jag inte alls motsatte mig varken avdelningsvård eller annan behandling än just ECT). Sen så är ju allt så "seriöst" och "noggrant". Ett vårdintyg (LPT - tvångsvård) kan ju bara ges under vissa omständigheter. Bl.a. så ska TVÅ OBEROENDE läkare göra var sin bedömning.

Läkare nr 2 gjorde ingen egen bedömning.. Bara läste det läkare nr 1 skrivit i journalen (!). Dessutom sa han att jag nu ""hunnit lugna ner mig" (jag var helt lugn hela tiden, mådde bara dåligt pga allt som hänt under sommaren). 

Han frågade inte ens hur jag ställde mig till avdelningsvård.. Jag sa att jag helst inte ville genomgå n ECT behandling, utan ville prova terapi först (något som i journalen ändrats till att jag påstås ha sagt att jag ville prova någon annan medicin(?)).

Jag blev därför tvångsvårdad. Sedan "hotad" av min läkare. Jag hade att välja på att göra ECT frivilligt eller så kunde de "spänna fast en patient och rulla ner till behandlingen".. Jag valde det förstnämnda.

Jag blev INTE bättre! Fick massor av problem. Minnesproblem, hörselhallucinationer, skakningar, overklighetskänslor mm. Allt detta ledde till att jag gjorde TVÅ självmordsförsök på avdelningen pga att jag kände mig så konstig pga ECT behandlingen. Jag kände mig som om jag levde i en slags bubbla o verkligheten utanför (bl.a. min familj) var något avlägset, som en dröm. (Så var det INTE innan!)T.o.m. avdelningspersonalen reagerade på mina svåra minnesproblem o ställde in en behandling för att rådfråga en läkare. Men det blev fortsatt ECT (totalt 10 behandlingar). 

När jag sen inte alls mådde bättre så togs mig första diagnos, svår depression, bort. Eftersom ECT var den kraftfullaste behandlingen som fanns mot depression så var jag inte deprimerad! Punkt slut. Inga mera MARDS. 

(Ett år senare fick jag en PTSD - Post traumatisk stress - diagnos...).

Det är nu drygt 4 år sedan jag fick min ECT behandling. Många av symtomen har försvunnit, skakningarna o hörselhallucinationerna t.ex. Men de svåra minnesproblemen har jag kvar... Jag har HELT borta ALLT som hände under 1 1/2 år, från den första ECT behandlingen. Även åren just innan har många fragment försvunnit. Från tiden efter det så har jag vissa/några minnen, men inte alls som förut. Jag har även stora koncentrationssvårigheter, glömmer hela tiden allt, får alltid ha papper o penna till hands (ändå händer det att jag glömmer  vad jag skulle skriva ner när jag tagit fram pennan..).

Att handla är en mardröm. Jag glömmer vad som står på lappen så fort jag slutar läsa.. I samtal så glömmer jag ofta bort vad jag skulle komma fram till.. Jag har även tappat massor av faktakunskaper, fått lära om på nytt (vilket inte är lätt när man glömmer allt så fort man slutat läsa). Att läsa böcker.., samma sak.. Vad hände på förra sidan? Jag får kolla upp fakta RUNT MIG SJÄLV på nätet eller fråga andra! Vad har jag gjort? Vad är min favoritsmak? Vad heter föräldrarna till mina djur? Vad fick jag i julklapp förra året? Och alla koder....

Det är ett RENT HELVETE!! Innan behandlingen så sa alla till mig att det var en SÅ bra behandling, HELT fri från biverkningar. Att jag skulle börja må SÅ mycket bättre! Besviken är ett för lindrigt uttryck för vad jag känner!

Jag gjorde (på inrådan av min förra läkare) en anmälan till patientskadenämnden, men fick avslag. De ansåg att behandlingen skett enligt gällande rutiner och att den var nödvändig, att det inte fanns några alternativ...

Inga pengar i värden kan ersätta mitt förlorade minne och jag hade mycket hellre haft kvar "hela min hjärna". Men jag tycker att jag ÅTMINSTONE borde ha blivit ekonomiskt kompenserad för min stora förlust! Speciellt eftersom jag TVINGADES till denna behandling och dessutom vårdades enligt LPT, dvs personalen fattade alla beslut åt mig.

MAN ÄR HELT RÄTTSLÖS!! PSYKIATRIN KAN GÖRA PRECIS VAD SOM HELST MOT EN!! Och Patientnämnden, vad går de efter? Jo, de läser journaler. Vem skriver dem? Jo, läkare o vårdpersonal... Och vad är en "galen" psykpatient mot t.ex. en psykiater?

Har MASSOR av åsikter om detta! Men vad hjälper det? Orkar inte strida och ingen lyssnar. Jag blir inte ens trodd...Vilar huvudet i handen

Anmäl
2015-02-13 11:02 #2 av: millib

Jobbat på psyk och min erfarenhet är att ingen blivit bättre av dessa behandlingar, håller med om alla symtom som ovan skriver och de permanenta skador det kan ge, oftast minnesproblem.

Min läkare föreslog ECT, hävdade att det har god effekt på bipolär depreession då den skiljer sig mot icke bipolära. Jag sa absolut INTE!

Aldrig i mitt liv att jag skulle genomgå en sådan "behandling"!

Enligt mitt tycke används de för att få patienter lugnare, läkarna påstår att medicineringen tar bättre när man "omstartar" hjärnan. ECT kan liknas med ett epelepsi anfall, och tydligen är depression nästintill obefintlig hos EP som har några anfall/år. Det kan jag inte utala mig om.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.