Annons:
Etikettdiagnos
Läst 2471 ggr
dragonstar
2014-02-03 17:36

Hur ska jag bli nöjd med mitt liv?

Är diagnostiserad med bipolär 2 och även panikångest men antagligne GAD. 

Jag bor med min sambo vi båda är 25 han studerar och jag studerade men ska nu be att få bli sjukskriven igen då jag inte klarar mer. Fick diagnosen för över ett år sedan och ska nu entligne få lite mer information och terapi. Antagligen kommer jag alldrig kunna jobba, trodde det förut men håller på att ställa in mig på att jag kanske kan jobba deltid/25 procent eller kanske ha eget företag hemmifrån.

Vet inet hur jag ska hanskas med mitt liv och behöver hjälp. Vill att livet sak kännas meninsfullt.

Hur gör ni med inkomst? Långtidsjukskriven? Jobb? Eget företag?

Jag har enda sen 17 års åldern länktat efter barn och de sitter starkare en någonsin. Vågar inte skaffa de ennu då jag inte har kontroll över mitt mående men vill kunna det.

Har ni barn? För mig är det verkligen något jag behöver.

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.

  • Redigerat 2021-04-23 15:44 av Lia
Annons:
[marcusjohnson]
2014-02-05 12:37
#1

Jag tror att allas historia och livssituation ser olika ut. Jag har bipolär sjukdom typ 2, som du, samt add.

Jag har sedan tonåren mot "skit" till och från och hade svårt att sköta skolan. 2004 utbildade jag mig och startade ett företag. Detta trissade fram en mani som ledde till depression och sen följde några år innan jag kom tillbaks i arbete.

Min resa har varit lång och kantade med motgångar och återfall i depressioner. I dag jobbar jag 50% och har anställningsstöd från Arbetsförmedlingen (lönebidrag). Jag får det att funka hyfsat men jag har långt i från den ork och kapacitet som andra i min omgivning har. Detta har tagit lång tid för mig att inse och acceptera. 

Jag har i dag en villa, en fru och två pojkar på 4 och 7 år. Så man kan få livet att funka, jag tror att mycket handlar i att landa i att man har begränsningar och att intala sig själv om att när det är som jävligast kommer det alltid perioder då jag mår bättre och försöka se fram emot de och när de väl kommer då passa på att göra saker!

//Marcus

dragonstar
2014-02-05 15:14
#2

Tycker det är skönt att höra hur det ser ut.

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.

litenvovve
2014-02-07 13:51
#3

Har då bipolär typ 1 och emellanåt känns livet helt hopplöst. Då jag endast kan ta lamotrigin pga graviditet samt lite ångestdämpande mediciner. Jag tycker att sedan jag enbart tar lamotrigin har jag fallit långt ner i måendet. Nu har jag visserligen ett självskadebeteende som nog förvärrar det liiite! Har eget företag men pga att jag är på psykavd. då är jag sjukskriven. Mina läkare sjukskriver absolut inte mig mer än när jag är inneliggande. Nu har min sambo en extremt bra ekonomi som vi lever gott på. Men håll huvudet ovanför ytan så tror jag man kommer upp ur gråzonerna eller landar ur manierna. Man ska bara akta sig för missbruk i manierna, vilket är mitt stora problem! Stort lycka till!

dragonstar
2014-02-07 14:36
#4

Vad skönt att veta att ni endå klarar er i livet =)  Sitter och funderar vad jag vill göra och vad jag kan göra. Vill ha barn men vet att det inet funkar nu, är ena timman rätt posetiv till allt och dansar fram med lady gaga i öronene medans nästa sitter jag och kippar efter luften då tyngden över bröstet och ångesten blir väldigt stor.

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.

Anna4077
2014-02-14 01:27
#5

Har mycket samma tankar som du. Minns inte när jag fick min diagnos, typ 3år sedan fick jag bipolär diagnos och add sen tidigare. Vet inte vilken typ av bipolär. Min läkare vill inte riktigt prata om min diagnos. Jag mår ganska bra. Just nu jobbar jag inte. Jobbar på att komma ut. Mitt mål är 25% och långtids målet är 50%. Jag bor med min sambo, hamster och vovve. Har med tankar på barn. Haft längtan väldigt länge. Tagit beslutet att om jag inte mått sämre på året som kommer så tänker jag skita i jobb och försöka ändå. Har kämpat 6år med mitt mående och även om jag mår jätte mycket bättre så har det på jobb fronten inte hänt något. Funkar högst 3månader och sedan är jag påväg i depression igen. Så om ett år ska jag omvärdera barn och se hur det ser ut då. Skaffade hund för några månader sedan och det går jätte bra. Först var det jobbigt men det har hjälpt mig jätte mycket. Sen han kom hit har jag inte kunnat ligga och deppa och jag behövs. Det gör skillnad om jag lämnar sängen. Har haft 5 riktigt dåliga dagar pga psyket sen han kom i oktober. Jämfört med 3 gånger i veckan innan.

Anna och taxen Max

ProvinsiaRivers
2016-05-22 12:10
#6

Jag har bipolär 2 och har lyckats få heltidsjobb och uppfostrat 2 barn. Den äldre är 19 år och har slutat lyfta på ögonbrynen vid detta laget mot mig ;) Den yngre kommenterar mig gärna men litar på mig ändå :) Fick diagnosen i vintras men har alltid känt att det är nåt som inte stämmer i mitt huvud jämfört med många andra så diagnosen var en lättnad och förklaring för allt. Jag tror inte vi är så attraktiva på arbetsmarknaden men har känt mig tvungen att berätta på jobbet hur det är för mig för att ge en förklaring till mina sjukskrivningar som återkommer. Men jag känner mig inte i riskzonen för att få sparken heller eftersom jag har lång erfarenhet i mitt område och fungerar till största delen väldigt bra ändå mellan skoven. Dock tror jag att om man verkligen brinner för något så får man det att fungera trots att man har lite mer jobb och utmaningar med sina mål. Ibland pendlar man snabbt i sitt humör och sen kan det gå så länge som flera år mellan skoven. Mycket beror ju på hur mycket stress man blir utsatt för och hur man sover och sköter sig överlag som alkoholkonsumtion och mat och mediciner osv.

Annons:
dragonstar
2016-06-17 14:57
#7

#6 Helt sant. För min del så är jag för sjuk för jobb i dagsläget. Var funderingar kring praktik men i samråd med läkare och arbetsterapeut kom vi fram till att jag inte kommer klara av det. Just nu är planen att hitta någon aktivitet som jag kommer klara av så att jag kommer hemifrån någon gång i veckan.
Jag är bipolär 2 men mina skov är korta. Kan vara allt från en halv dag till ett halvår emellan.   Med ångestproblematik på det så är de väldigt svårt att få en "normal" vardag.  I dagsläget har jag vari sjukskriven i 10 år med minus 1 1/2 år då jag försökte studera.

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.

ProvinsiaRivers
2016-06-22 15:47
#8

#7 jag förstår.

Idag är det svårt att hitta ett jobb/praktik som tillåter en att vara såhär…jag har väl haft tur och en extrem kontroll på mig själv under lång tid trots att jag mått skit. Men man ska inte ge upp. Det finns nåt för alla. Man ska våga prova och våga byta när det inte passar en.

Upp till toppen
Annons: