Annons:
Etikettdepression
Läst 1503 ggr
solskugga
2013-10-18 01:57

(x) Att hålla sig kvar, eller inte?

Sitter nu här. Känner att allt är totalt hopplöst. Det har byggts upp under flera veckor. Jag har blivit allt mer utmattad. Uppgiven. Jag HAR verkliga problem. På de flesta områden. Men jag inser oxå att det inte är "normalt" att hela tiden pendla mellan tre olika tillstånd. 1. Göra allt för att föröka hitta nån lösning på nåt av problemen (och misslyckas). 2. Känna att nu skiljer jag mig och flyttar. 3. Allt är hopplöst. Inget kommer någonsin att förändras. Jag orkar inte mer och vill dö. NU!

Jag genomgår alla dessa stadier under en och samma dag…

Efter att ha rasat ihop totalt under kvällen och blivit helt avstängd och apatisk. Min man försöker prata med mig, men det slutar med att HAN känner sig ledsen.. Jag får skuldkänslor. Han går iväg. Lägger sig och sover. Jag känner att NU! Sätter mig och samlar ihop viktiga papper. Dricker en massa. Steg 1 i min plan. Har en massa tabletter inom räckhåll. Något får mig att tveka. Nåt som ligger i bakhuvudet. Nåt som nån på psyket sagt nån gång.

Går ut på nätet. Hamnar här. Funderar på om jag ska skicka ett mail till min kontakt på psyket? Men jag är rädd att bli inlagd. Vet oxå att även hon sagt att det inte finns just något de kan göra för mig och min besvärliga situation.. Är nog lika bra att ta alla tabletterna!

Eller.. Jag kanske bara ska ta så pass många att jag sover länge, länge.. Visst, det är lite riskfyllt. Men om jag bara tar 2-3 gånger normal dos så kan det nog inte vara "farligt". JAG BEHÖVER VERKLIGEN EN PAUS FRÅN VERKLIGHETEN! Jag känner mig dessutom rätt likgiltig inför OM jag nu inte skulle vakna alls, Det spelar liksom ingen roll.

Ja, så här är det att vara bipolär. I alla fall för mig.

Har ingen aning om hur natten slutar…

Du har allt inom dig. Bara tro på din egen styrka! Låt INGEN trycka  ner dig!

  • Redigerat 2021-04-23 15:22 av Lia
Annons:
mallabralla
2013-10-18 02:42
#1

Jag brukar inte normalt vara inne på denna sida så här dags på dygnet, men vad glad jag blev att jag såg ditt inlägg!

att du skriver här är ditt inre som ropar på hjälp, med andra ord, DU VILL INTE DÖ! 

Jag vet hur du känner, jag vet hur hopplöst och meningslöst allt känns och inga ord i vägen kan ändra den känslan.

Det är när ångesten kommer, det är ångesten som vill dö, inte ditt riktiga jag. Ångesten finns alltid där, men ju mer du tänker på den, försöker hitta lösningar etc, ju mer näring ger du ångesten.

Jag brukar likna min ångest vid en tigerunge, när den kommer och skuttar kring mina ben, sliter i mina byxor och gör allt för att jag skall ge den uppmärkssamhet så kastar jag dit ett stycke kött, för varje köttbit tigern får blir den bara större och större och tillslut är den så stor att den slukar dig! istället för att mata tigern har jag lärt mig att låta den lilla tiger ungen skutta där kring mina ben hungrig och uppmärkssamhetskrävande, den får vara där men jag tänker inte mata den. Ibland sover tigern bredvid mig.

Man måste inte bli inlagd, dem kan inte tvinga dig, du kan ringa jour telefon och få prata med någon, dem svarar dygnet runt och dem kan ge dig råd i situationen. Att ta ett break från livet går inte tyvärr då känslorna och problemen kvarstår när du kommer tillbaka. Jag skulle dock försöka finna något du lägger din energi på, som kan avleda dina tankar när dem är som värst, måla, djur, handarbete, sport etc…

du kanske aldrig kan bli av med dina problem, men du kan avleda fokus från dem och skaffa dig knep för att rikta uppmärksamheten på annat.

sköt om dig <3

Sajtvärd på Perser iFokus

solskugga
2013-10-18 06:48
#2

Tack för att du svarar! Betyder mkt att känna att man inte är helt ensam här i natten.

Håller med dig på vissa punkter. Förstår lite hur du tänker. Annat har jag svårare att riktigt hänga med på. Jag har sett det som mitt enda "friska, vettiga" jag, är den som försöker göra något åt situationen. Och inte bara hela tiden lägga mig ner och ge upp (vilket jag gör ändå då och då när orken tar slut). Men om jag inte försöker att hitta något sätt att t.ex. förbättra ekonomin, så att jag inte hela tiden går back, så ÄR det ju att ge upp. Även om det inte verkar finnas någon lösning på det, så vill jag ändå försöka tänka ut om det inte kan finnas nån annan lösning? Likaså mitt förhållande. Jag försöker även där att lösa problem, skaffa hjälp mm så att det inte ska bryta ner mig, alternativt undersöker jag möjligheter att kunna ordna ett eget boende. Jag kanske är för trött och deppig så jag fattar dåligt, men är det så att jag skulle kunna må bättre om jag INTE försöker hitta dessa lösningar på en mycket jobbig situation? Jag är inte ironisk eller sur, undrar bara helt ärligt. För jag VILL verkligen inte må så här dåligt hela tiden. Om det nu är så att jag ÖKAR eller BIBEHÅLLER de jobbiga känslorna genom att leta lösningar, så måste jag ju tänka om. För jag har aldrig sett det på det viset.

Sen när det gäller inläggning så har jag tyvärr erfarenhet av att bli tvångsinlagd pga självmordstankar. Så jag har en befogad rädsla. Har dock skrivit ett mail i alla fall, när jag ändå inte kunnat somna.

Men nu har jag tagit sömnmedicin för att få somna ifrån allt ett tag. Jag vet också att problemen finns kvar, men jag BEHÖVER verkligen en paus från allt. Är överbelastad sen lång tid tillbaka.

Tack för din omtanke!

God natt!

Du har allt inom dig. Bara tro på din egen styrka! Låt INGEN trycka  ner dig!

mallabralla
2013-10-18 17:17
#3

Jag menar att du skall ignorera ångesten som uppkommer, att inte lägga energi på att försöka hitta lösningar på hur du ska bli av med den eller försöka "tänka" bort den, det får bara motsatt effekt. 

För andra saker så som ekonomiska problem kan man söka hjälp med skuldsanering, god man etc så man slipper ha hand om ekonomin själv om man tycker detta är jobbigt. Äktenskapliga problem skall man fråga sig vad problemen beror på och rannsaka dem snarare än problemet i sig.

en metafor.

om en hund skadat svansen riktigt illa kanske det inte räcker med att amputera bara en liten bit, infektionen kanske fortfarande finns kvar men hålls tillbaka en stund. Kanske man måste amputera hela svansen för att undvika att infektionen alls kommer tillbaka.

Sajtvärd på Perser iFokus

mallabralla
2013-10-18 17:19
#4

och vill säga, du är aldrig ensam

Sajtvärd på Perser iFokus

solskugga
2013-10-19 22:53
#5

Tack för stödet!

Är tillbaka nu efter en lång och välbehövlig timeout.

Sov 15 timmar i sträck, upp och drack mjölk med druvsocker, somnade om och sov 10 timmar till.

Är kanske inte att rekommendera och jag vill inte uppmana någon annan att göra likadant. Men jag behövde det och blev utvilad och orkar nu lite mer psykiskt. 

Ska försöka tänka på det där med tigerungen. Får se hur det går.

Du har allt inom dig. Bara tro på din egen styrka! Låt INGEN trycka  ner dig!

mallabralla
2013-10-19 23:17
#6

skönt att höra du känner dig klarare!

Sajtvärd på Perser iFokus

Annons:
Upp till toppen
Annons: