Jag har ett självskade beteende, tror alla har det mer eller mindre beroende på vilket sinnestillstånd man är i.

Något speciellt du tänkte på och vill komma fram till Divina?

Ja det finns många varianter. Självskadebeteende innebär inte alltid bara skär sig, utan kan också vara att dricka för att må bättre, ha sex med okända, handla galna mängder med saker, ta onödiga risker osv osv. Tänkte mest dela med mig av att jag emellanåt mår bra av att självskada och undrar hur andra hanterar sånt…

okej nu kommer jag ge flera svar efter mina tolkningar av "frågan" :D

Det är olika. För mig handlar det antingen om att "straffa" eller "trösta"

Jag mår inte bra av att vara självdestruktiv.
Jag har hållit på så länge (typ 13 år), jag blir ledsen och får skuld efter varje gång jag gjort illa mig själv fysiskt. I mitt hem är det svårt att hitta rena vassa saker att skära mig med, vilket är ett aktivt val att vi har inte "farliga" grejjer hemma. Men men det är fortfarande ett "behov" och jag kämpar mot det hela tiden. Jag har nyligen upptäckt en ny metod istället för att skära mig och det är att kräkas, man behöver ingenting det är bara att svälja tungan eller stoppa ner fingrar i halsen så sätter det igång. Men det är sånt som sker i kombo med panikångest attacker lr liknande..bryter ihop osv.

(notis: Jag har både blod fobi och att kräkas fobi, lite ironiskt men det visar också mitt starka tillstånd och att jag har nada kontroll när jag utsätter mig för det. Kanske jag skär mig för att jag vet det får mig att svimma i normala fall, jag vet inte)

Mer lugna grejjer är tröstäta, tröstshoppa etc och det mår jag bra av…det ger mig små lyckorusför stunden.

Så mitt sätt att hantera olika självskade handlingar är att jag hittar nya.

Och visst korsar även jag bilvägar utan att titta mm. när jag är i destruktivt humör.

Tipset jag hört från flera läkare är "gummibandet", jag är skeptiskt till om det skulle funka, någon som har erfarenhet av det?
(man har alltså ett gummiband runt armen och sen drar ut och smäller)

Jag har självskadebeteende i form av tvångsmässigt överätande (ungefär som bulimi fast utan att kräkas), detta är värst under mina depressiva perioder då jag tröstäter - får ångest för att jag överätit - tröstäter för att jag har ångest = ond cirkel.

Visste faktist inte att dricka mycket och ofta var ett självskade beteende, man lär sig något nytt varje dag :). Jag dricker enligt andra för mycket men jag ser det inte som något problem då jag inte ska leva hela 80 år heller utan siktar mera på 35… Men det är ju mera en inställning. När jag var runt 10-13 då vet jag att jag skärde mig vid ett par tillfällen vilket jag inte alls gjort dom senaste 10 åren. Sen att ta onödiga risker det har jag nog gjort allt för ofta enligt andra, men man måste ju leva också :). Men visst har jag lite problem kanske.

Jag har lidit av olika slags självskadebeteenden inkl. dricka för mycket, röka, skära mig, överträna, strunta i att äta etc.

Är det nåt speciellt du behöver hjälp med?

Jag försöker få igång ett hjälpforum på min blogg;
http://sammiiii.blogg.se/

Det finns ett stödforum på föreningen SHEDOs hemsida: http://forum.shedo.org/

Jonas, fantastiskt av dig att dela länken. Hjälpte mig.

Jag har självskadebeteende sen fem år tillbaka. Skär mig men skulle vilja sluta.

Ja jag har slutat skära mig men jag river sönder mig (då kan man skylla på klåda om nån skulle se)

Sen slår jag mig själv allt vad jag kan, främst på benen

sen så nyper jag mig.

Jag har haft och återgår ibland när jag mår riktigt illa. Jag fick sobril att ta istället och det funkar.

Självskadande borde ha en iFokus-sajt. Tror verkligen att man behöver öka medvetenheten om det. Men det kanske skulle bli en plats man sökte sig till för att trigga andra eller finna inspiration. Jag vet inte. 

Jag har en trist och äcklig historia. Jag ältar tråkiga saker som händer och sägs - ständigt - och ställer orimligt höga krav på mig själv. Jag nekas DBT för att jag är skadefri utåt sett. Har inte råd att rasera fasaden dock, men jag smyger väl tyvärr med självbestraffning. Det är lite mer sällan som jag skär/bränner mig numer, men har lite problem med trikotillomani och ätandet. 

En sak som medicinerna faktiskt hjälper mig med är att dämpa det tvångsmässiga räknandet och samlandet. Wow, hela kommentaren tycks skrika 'fett synd om mig', förlåt, det var egentligen inte meningen. 🤦‍♂️ 

Jag mår tillräckligt okej för att orka studera igen, i alla fall. Grejen är nog bara att jag inte pratar med någon om verkligheten.

Sedan så är jag under 18 och har enbart fått benzo-diazepiner vid akutsituationer. Utnyttjar sällan de lugnande pillren som skrivits ut åt mig, eftersom att de inte har någon effekt i de låga vid-behovs-doserna. Så jag ska söka hjälp.