Personligt

Bebbas blogg - Bipolär på jobbet

2013-09-10 00:32 #0 av: Bebba

Bara för att man är bipolär sjuk så betyder det inte att man inte kan göra nytta i samhället. Jag kan jobba, jag kan träna, jag kan göra nytta och ta hand om migsjälv....för det mesta. Jag har valt ut ett område jag tänkte fokusera mitt skrivande på. 2 av mina viktigaste utmaningar är att gå till jobbet och att gå till träningen.

Många bipolära har svårt att komma igång och genomföra saker, jag är en av dem. Det syns inte på det yttre att en person är bipolär "sjuk". I vissa sammanhang kallas det dolt handikapp eller dolt funktionsförhinder, ett uttryck som ger blandade känslor. 
Man kan inte förvänta sig att en rullstolsbunden lika enkelt kan ta sig upp för trappor som en person med fullt fungerande ben. Inte heller kan man förvänta sig att en bipolär sjuk lika enkelt kan gå till jobbet och jobba som en person i balans. 

Jag har valt ut ett område jag tänkte fokusera mitt skrivande på.
2  av mina viktigaste utmaningar är att gå till jobbet och att gå till träningen.  

Jag hörde ett bra uttryck en gång som jag tyckte stämmer in på mig väldigt bra. Tröskelångest.  Ha svårt att ta det där klivet . En enkel sak som att gå ut genom dörren kan vara en stor prosess för vissa. För mig är det ofta så. Det är något som är väldigt svårt för utomstående att förstå. 

Met mitt skrivande hoppas jag på att kunna ge utomstående en inblick på hur enkla saker kan vara svåra, öka förståelsen.
Jag skulle villja vara inspirerande och ge pepp till andra bipolär sjuka men det vågar jag inte, och anledningen vet ni redan om, oavsett hur mkt jag kämpar och stöd jag har så ramlar jag ner ibland och då har jag inget roligt att skriva.

Vill man kommentera lr har frågor om wathever, starta konversation, så kan man göra det på denna inläggstråd - >  http://bipolarsjukdom.ifokus.se/discussions/5239adf8ce12c40a150004d2-bebbas-blogg-kommentera-tack

Detta är jag som jobbar på bemmaning, driver nattklubb, föreningsliv, är DJ mm. 

Peace out! / Bebba

Anmäl
2013-09-10 00:34 #1 av: Bebba

välkommen till min blogg

läs och dela vidare

Anmäl
2013-09-17 02:48 #3 av: Bebba

INLÄGG 2

Sitter och är opepp på ett nytt läkarbesök imorgon. Mitt första besök på bipolär centrum i Göteborg. Jag vill verkligen inte dit, samtidigt som jag vill dit, men mest vill jag inte dit.

De har byggt om lite inom psykatrins vård här i gbg. De få läkarbesök jag fått hitills har varit på öppen psykiatrisk avdelning men nu stängs den ner och jag är flyttad till ett "nytt" bipolärcentrum...som egentligen inte alls är nytt.. För ett år sen hette det affektiv centrum och där blev jag väldigt illa bemött av en läkare som heter Anna Loewenstein, hon är anledningen till varför jag inte vill gå på mitt nya läkarbesök imorgon. Jag har aldrig träffat kvinnan irl men jag har pratat med henne i telefon. Hon avböjde min ansökan om hjälp på det där jävla affektiv centrum. Jag ansågs inte då tillhöra deras målgrupp men nu ska jag tydligen göra det när det blivit en bredare avdelning av det hela. 

Hursomhelst så ringde jag till den dära Anna för att jag ville höra en förklaring till varför de dissade mig, hon va iskall i sin ton, otrevlig och motvillig att svara på mina frågor och till sist så LA HON PÅ LUREN! 
Det va ett av de värsta telefonsamtalen i mitt liv och jag mådde skitdåligt efteråt.
Jag har mött många irriterade och otrevliga receptionister men aldrig en läkare...och jag har aldrig aldrig varit med om att någon inom psykiatrin har lagt på luren mitt under ett samtal. 

Det är viktigt med förtroende till sin vård, men det är jättesvårt att bygga upp ett förtroende. 
När jag på mitt senaste läkarbesök i våras fick veta att allt byggs om och att jag skulle komma till bipolär centrumet så berättade jag om att jag blivit illa bemött där och inte vill dit, men det funkade ju inte så. Jag fick säga att det va Anna Loewenstein som betedde sig illa och att jag inte ville träffa eller ha något med henne att göra. Jag hatar henne och tycker inte hon borde få jobba som läkare.

Hursomhelst, över till mitt opeppande och ångest över mitt nya läkarbesök imorgon. Jag har ingen aning om vart jag ska så jag kollade upp på internet för att hitta en vägbeskrivning lr nåt. Så hamnade jag på sahlgrenskas hemsida och bipolärmottagningen och där står det "Vårdenhetsöverläkare: Anna Loewenstein" Det är inte henne jag har tid hos. Men vafan betyder vårdenhetsöverläkare? Jag vill inte att hon ska ha nåt med mig att göra, jag vill blocka henne från mitt liv Och mina journaler, jag vill inte att hon ska läsa lr få se ett enda ord om mig. Jag hatar henne. Jag vill inte vara i samma byggnad som henne. Menar, vad gör jag om jag träffar/ser henne? Nej jag vet inte hur hon ser ut men om jag får höra hennes namn till ett ansikte framför mig då kommer jag att reagera. 


aja skit osså... om 6h ska jag vara där och jag är inte det minsta sömnig...bara orolig och ångestladdad, det ska inte kännas såhär.

Anmäl
2013-09-18 16:54 #4 av: Bebba

INLÄGG 3

Det där läkare besöket jag kände så stark oro inför gick bra. Jag fick träffa en ny och fräsch läkare som gjorde sin andra dag där.
Det är väldigt påfrestande att jobba inom psykiatrin så jag ser väldigt positivt på "nya" för de har inte tröttnat och avtrubbats av alla människor med problem och problem, de är oftast mer engagerade och "ja nu ska jag hjälpa dig" taggade, istället för "jaha vad är ditt problem då? här har du medicin" intrycket.

[Jobbet då]

Denna vecka har jag inte jobbat alls. Jag har inte haft min telefon igång sen i söndags, men vill de verkligen nå mig så kan de ringa min pojkvän. Så tänker jag iaf. Vi jobbar för samma bemanningsföretag.

Förra veckan jobbade jag 2 kvällar varav en va motvilligt. Vi hade besök förra veckan av en kompis från andra sidan jordklotet, och då hade vi en del planer b.la en grej som jag hade kommit med förslag om både aktivitet, dag, tid och såg fram emot väldigt mkt...så när jag va tvungen att åka jobba istället bara nån timma innan vi skulle åka så blev jag minst sagt besviken , ledsen och ångestfylld. Jag önskar att jag inte hade med mig telefonen och svarade. Jag gjorde illa migsjälv för att lugna ner mig och sen åkte jag iväg. Sen dess har jag kännt oro och ångest inför att min chef ska ringa, då jag just nu förknippar den ångestfyllda händelsen med min rignsignal och hans namn i displayen. Så jag har bara låtit den dö och inte laddat om den.

[Lite info om mitt arbete kanske. Jag är väldigt lyckligt lottad och har kunnat vara öppen om att jag är bipolär sjuk till min arbetsgivare. Jag jobbar för ett bemmaningsföretag. Jag jobbar även vid sidan av med grejjer som inte drar in så mkt pengar men det är fortfarande ett jobb som tar tid, jag är festarrangör och dj]

[Träningen ja]

Idag har jag haft tandvärk och huvudvärk hela dagen, + har fortfarande träningsvärk sen i måndags. Åh det va nära jag inte kom till träningen. Jag tappade helt bort tiden och när jag väl upptäckte hur mkt klockan va så fick jag panik och bestämde på en gång att Nej jag åker inte till träningen för jag pallar inte utsätta mig för den stressen. Men min pojkvän tjaffsa som vanligt med mig för han tyckte annorlunda, så jag bytte och och han körde mig till träningen. Vilket jag såklart tackade honom för efteråt. Min pojkvän hjälper och stöttar mig jättemkt och det är jag så tacksam för. Ens anhöriga gör STOR skillnad.

Träning för mig är jätteviktigt, för min sjukdom, för min kropp och för mig som person. Jag tränar karate och det är nåt jag skulle rekommendera. Man lär sig fokus och koncentration, psykisk styrka, fysisk styrka, uthållighet, självförsvar och självförtroende.
Jag är en väldigt lätt distraherad människa, jag är klen och säger aj för minsta lilla knuff typ.

Det är nåt jag vill säga till alla bipolära TRÄNA!
Och det är något som alla anhöriga kan hjälpa med. Ni kan följa med och träna ihop, alla behöver ju ändå träna. Lr om ni inte vill träna samma sak så kan ni fortfarande uppmuntra, pusha på och ibland eskortera ert bipolära freak till träningen :)

Hade det inte varit för tandvärken och huvudvärken så hade jag åkt och tränat ikväll. Jag har träning måndagar och onsdagar, men jag har bestämt och satsar på måndagsträningarna..och kan jag även onsdagar så är de skitbra...men jag börjar med att köra 1gång/veckan.

Anmäl
2013-09-21 00:09 #5 av: Bebba

Inlägg 4

Idag har mitt arbete varit nada typ. Jag har dammsugit lite och så.

Annars har mitt arbete senaste dygnet varit ägnat åt mina arrangemang, fester och klubbar. Har uppdaterat hemsidan för en föreningsfest jag arrangerar tillsammans med en väninna (för mig tar sånt tid)

Jag har ju mina projekt och att arrangera fester/klubb och DJa är också ett arbete även fasst det inte genererar några direkta stålar just nu.

Det har varit en misslyckad arbetsvecka för mig. 


Jag har slagit på telefonen igen, hittade den igår så jag har haft telefon sen igår. Men ah 4 dygn utan telefon klarade jag mig...märkte typ ingen skillnad, alla har ju ändå fecebook :P


Humör: trött och tjurig >.<

Anmäl
2013-09-26 01:52 #6 av: Bebba

Inlägg 5

Ikväll har jag varit och tränat..vilket känns skitbra i själen och skitont i kroppen xD
Jag fick skjuts till träningen, vilket är en jättestor hjälp för mig, då jag har svårt att komma iväg. För när jag väl är ute så är det hur lätt som helst att fortsätta :)

Jag tränar ju kampsport, och så fort jag går in i dojon fram till att jag lämnar dojon så är jag i en slags frizon. Jag tar en paus från vardagen, lämnar alla tankar och bekymmer utanför. Ingenting orent får följa med in i dojon. Man lever i nuet och inga tankar hinner rota sig. Att träna kampsort är en form av mindfulness. Och mindfulness är en metod som används inom psykoterapin, en rätt bra och hjälpande grej tycker jag. Alla behöver nog träna medveten närvaro mer eller mindre. Så ja att träna kampsport är bra för psyket.

Promenaden hem är bara skön tycker jag, visst är det skönt att bli hämtad också men jag får hellre skjuts till träningen en hem från. 

Nu ska jag blanda nåt gott att dricka och kolla på nån serie och lata med gott samvete :)

Anmäl
2013-10-09 01:54 #7 av: Bebba

Inlägg 6

(Mp3-spelarens betydelse på jobbet)

Kom nyss hem från jobb. Har jobbat kväll, vilket jag föredrar, dock va det längesedan jag jobba såhär långt pass. Slutar 23.45 och är hemma runt 1-tiden på natten...skittrist! 

Där jag jobbar nu är det rätt mkt oväsen och hjärndött så alla går ju omkring med hörlurar och lyssnar på musik/radio/ljudböcker etc. Jag som är lite disträ lyssnar på Allt xD 
Jag fick tipset om att börja lyssna på ljudbok av min ena väninna som jag jobbade med förut, hon gav mig harry potter till mp3-spelaren. Och jag måste erkänna att det va riktigt bra ljudbok och jag är numera väldigt glad i ljudböcker :)

Just nu i min mp3-spelare finns 4 stycken ljudböcker; Harry potter 2, Sagan om ringen, spanish for dummies och sen en mer seriöst "lära sig" spanska bok. Och utöver detta har jag musik i olika mappar sorterade efter artist, gengre, olika humör etc. Jag kan med andra ord underhålla och stimulera min överaktiva eller passiva hjärna :P 
Ett långt arbetsdag/kväll utan mp3n är för mig katastrof. Jag har börjat ha med headset till min mobil så ifall det skulle krisa sig och min mp3 får slut på batteri så tar jag bara och lyssnar på radio via mobilen istället (vilket är bättre än inget). 
Så mp3-spelare är jätteviktigt för mig när jag jobbar på vissa ställen.

That's all for now ^^

Anmäl
2013-10-23 04:58 #8 av: Bebba

Inlägg 7

Har jobbat ikväll...till 23 och kom hem ca 00.20. Jag tycker inte det är så jättekul att vara hemma så sent...det tar alldeles för lång tid att åka till och från jobb >.< 

Jag är i en sömnlös period nu också vilket är lite jobbigt. Kan vara uppe hur länge somhelst känns det som. Vill bara titta på film och dra mig undan. Hösten är här. 
Jag blir alltid konstig på hösten...de senaste åren har det sett ut i princip likadant, små uppåt perioder och längre neråt dykningar, lite jobbigt. Älskar att ta på mig massa projekt att sysselsätta mig med och har all energi och inspiration i världen, och sen vill jag inte alls gå ut och se den döende jorden och solen som gömmer sig :(
Jag är inte alls förbered att klara denna höst, men hoppas på att det inte ska påverka mitt jobb och att jag ska orka.
Denna vecka (har bara gått två dagar jag vet) men denna vecka har jag drömt iväg väldigt mkt och nästan somnat, haft ont i huvet och varit trött i ögonen, jättejobbigt för och jag vet inte hur jag ska hantera det :S Jag vill ju inte det ska bli en pers att jobba så att jag undviker det och inte vill dit :S
Ah jag får lösa nånting.

Imorgon ska jag träna, och min Gi är totalvåt..hoppas verkligen den hinner torka annars vet jag inte vad jag ska göra för har inget annat att träna i :S
Men nu ska jag gå lägga mig i sängen och somna till ljudbok, lyssnar på harry potter 3 och är nästan på slutet :)

PS. glöm inte att kommentera i http://bipolarsjukdom.ifokus.se/discussions/5239adf8ce12c40a150004d2-bebbas-blogg-kommentera-tack?521d2ca48e0e7439d100075c-1-bloggkommentarer

Skriv ping lr nåt, det räcker :P

Anmäl
2013-10-28 23:01 #9 av: Bebba

Inlägg 8

Det är måndag kväll, 28e oktober 2013 för att vara exakt. Ute är det storm och orkanvarningar. Inne i mig är det blåsigt och det har det varit ett tag nu. 

När jag ska iväg och träna så behöver jag förbereda mig mentalt sen jag vaknar typ. Ibland klarar jag inte av att göra annat än att fokusera mig på att komma iväg i tid. Jag måste käka och bara det kan vara en stor process. Det är viktigt att man äter i god tid, det är inte rekomenderat att käka på vägen till träning :P

Jag va väldigt tankspridd ikvällens träning, lyckades inte koppla bort helt. Det är mkt som försigår i mig, det måste vara väldigt mkt när det påverkar mig i träning.

har för övrigt ökat min dos på min medicin, det är fortfarande för tidigt att märka skillnad men jag hoppas på det positiva :)

Anmäl
2014-01-02 19:11 #10 av: Bebba

Inlägg 9

Julen är över och jag önskar att nyårshelvetet också är över. Men inte sålänge privatpersoner får köpa fyrverkeriraketer o grejjer. Min hund är livrädd och nyårsafton är ett helvete för henne. Nu räcker det med en smäll och hon blir påmind om nyårsafton. Jag har henne som en svans efter mig.

Fasst samtidigt så känner jag mig inte så pepp på 2014 ändå så jag står gärna still i tiden, inte mig emot. Jag har ändå förlorat så många år av mitt liv, kan inte all tid och rum för en gångs skull ta paus med mig? I ena stunden är man 23 och sen helt plötsligt är man 26 ... liksom hallå lr och såhär fortsätter det...snart vaknar jag väl upp och är 40 utan att ha passerat 30 ens...och sen nästa ögonblick är man ubergammal och dör. Lönt att leva.  Nä fan jag är bara negativ nu och det suger >.<

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.