Annons:
Etikettdiagnos
Läst 1960 ggr
DivinA
8/22/13, 11:42 PM

Stigman

Varför får inte ansiktet bakom statistiken synas? För att min sjukdom inte självklart tar livet av mig av s.k naturliga orsaker? För att dödligheten bland Bipolärsjuka beror på eget avslut i många fall? Men vad innebär då "eget avslut"? Vi måste få ställa oss dessa frågor och dissikera dem för att förstå varför det ännu är så stigmatiserat att vara psykiskt sjuk.

Döden är ingenting man vill prata om. Ännu mindre vill man tala om döden då det kommer till självmord därför att det då är så tabubelagt ämne. Det får inte stå i tidningarna om det och personerna som dött för egen hand tycks inte få sörjas på samma sätt som andra. 

Den allmänna uppfattningen tycks vara att det är ett eget val personen har gjort och eftersom det antas vara ett "medvetet val" personen har gjort så är det också riktat emot dem som blir kvar efteråt. Trots att forskningen radikalt pekar åt en annan riktning vad gäller självmord under sjukdomsinverkan så tycks sjukdomen förbises och handlingen i sig tillskrivas den fria viljan. 

Forskningen om Bipolär sjukdom har inte kommit speciellt långt, men man har väldigt starka bevis för att det är förändringar i vissa signalämners samspel i hjärnan som orsakar ett insjuknande och därmed borde det redan vara underförstått att det är ett fysiologiskt fel som i grund och botten är avgörande för att tex. En depression ska övergå i en suicidhandling. Man förbiser även arv och miljöbiten. Eller kanske man till och med tycker att det är fruktansvärt jobbigt att behöva tänka på att någon har tagit sitt liv till följd av en sjukdom som den har ärvt och som sedan triggats igång av en olämplig miljö? Man kanske så gärna vill att man skulle ha kunnat förändra något så att personen inte avslutade sitt liv? 

Jag tror att det här är enormt viktiga faktorer att prata öppet om eftersom det är just de här bitarna som skuldbelägger såväl BP-sjuka och anhöriga och därmed bidrar till att hela sjukdomsbilden ligger under ett tungt moln som gör den tabubelagd i diskussion. Hur ska man då kunna bryta in ämnet i mer lättförståeliga delar? Jag föredrar att jämföra med andra kroniska och dödliga sjukdomar som vi i allmänhet verkar ha lättare att förstå. Ja, jag jämför min Bipolära Sjukdom med Cancer. 

Jag måste ständigt behandlas medicinskt för att kunna leva normalt. Jag kommer att äta mediciner varje dag tills jag dör. Jag kommer aldrig att bli frisk, men jag kommer att kunna leva friskt så länge jag äter mina mediciner. En sanning med modifikation. Emellanåt är det svårt att hålla mina signalämnen i schack. De gör som de vill! Jag har lagt in mig för att övleva. Jag har lagt in mig med orden: "Håll mig levande!" De som aldrig har upplevt en så avgrundsdjup sorg har nog svårt att förstå varför. Man kanske tror att jag har ett val. Det har jag inte. Jag väljer att leva men klarar inte av det just då. Någon annan måste andas åt mig ett tag. Det är heller inte så att jag inte kan styra över mina handlingar, att jag förlorar kontrollen. 

Det är därför det är så svårt att förklara. Jag väljer inte döden men jag har heller inte förlorat kontrollen över mina handlingar. Jag har förlorat min know-how skulle man kunna säga. Underlag och källor: http://www.mendeley.com/groups/1404133/review-artiklar-och-meta-analyser/papers/

  • Redigerat 10/23/20, 11:22 AM av Niklas
  • Redigerat 4/23/21, 4:09 PM av Lia
Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Upp till toppen
Annons: