Anhöriga

Relation med bipolär?

2017-04-23 11:33 #0 av: Mia-45

Är tillsammans med en bipolär man sedan 6 månader tillbaka snart. 
Vi har känt varandra sedan högstadiet och vart då tillsammans till och från i många år. 
Men hans bipolära sjukdom tär på mej. 
Från att vara hur gullig som helst och söka närkontakt så kan det ändra sej till nästa dag till icke kontaktsökande och inåtvänd. 
Jag har verkligen försökt att förstå detta och låtit det bero och fattat att det är hans sjukdom som gör honom sådan. 
Jag har själv fibromyalgi och är trött och sliten ganska ofta. 
han säger han har förståelse för detta men jag märker att han egentligen har svårt att förstå. 

Jag känner att han tar mer än han ger. Han bryr sej inte om hur jag mår och frågar sällan detta med. Jag kan däremot fråga honom hur han har det osv. Men får sällan frågan tillbaka. 

I början innan vi fått det till ett förhållande vart han hur gullig som helst och utåtvänd. Men nu verkar det som om han inte bryr sej alls om att underhålla vårt förhållande. 
Jag begär inte mycket alls. Är inte speciellt krävande och jag är den typen som tar hand om alla andra så de ska må bra innan jag ens tänker på mej själv. 

Jag har nu börjat känna att detta tar mer energi på mej än vad jag trodde att det skulle göra. Jag är redan nedsatt pga min fibro och har nu blivit värre i skoven. 
Just nu sitter jag och vet inte alls hur eller vad jag ska göra. 
Orkar jag med detta i längden? Att ge och ge men sällan få något tillbaka?

Hur gör ni som lever med en som är bipolär?
Jag känner mej mest ensam i detta förhållandet och då kan jag tycka att då kan jag hellre leva ensam igen. 

Anmäl
2017-04-23 11:46 #1 av: Maria

Du har ju tidigare skrivit att han har alkoholproblem och t.om tar antabus som han ibland struntar i . Bara där ringer en varningsklocka.

Hans beteende kanske har att göra med hans diagnos men frågan är om då om ni orkar att vara där för varandra?

/Maria

 

Anmäl
2017-04-23 12:35 #2 av: Aleya

Som Maria så bra skrev så har han ju mer problem än bara sin sjukdom. Han är även missbrukare.

Sen tycker jag att det låter på ett fegare sätt att han tar avstånd för att han inte orkar göra slut själv.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-04-23 12:42 #3 av: Mia-45

Maria

Tack för svar även här. Blomma

Jag orkar inte vara där för honom när han inte orkar vara för mej. 
Jag får ingen näring utan jag ger och ger hela tiden utan att få något tillbaka. 

Aleya
Tackar dej med för svar även här. Blomma
Så tänker jag med...att han inte vågar göra slut själv. 

Tacksam för alla råd och svar och ser gärna med att ni svarar som lever eller har levt i ett förhållande med en bipolär person. Hur det fungerade. 

Anmäl
2017-04-23 13:09 #4 av: Maria

Jag förstår inte hur du orkar ge dig in i ett förhållande med någon som har så mycket problem och som du inte mår bra av när du har så mycket bekymmer själv.

/Maria

 

Anmäl
2017-04-23 13:12 #5 av: Mia-45

Maria

Det är som jag skrivit att jag är den person som vill att alla andra ska må bra i första hand. Sen kommer jag. 
Men jag märker ju att detta inte fungerar utan jag tappar min energi. 
Jag kämpar alltid med något eller någon alldeles för länge för att det ska vara bra för min egna hälsa. 
Har svårt att bryta det beteendet fastän jag vet att jag borde. 

Anmäl
2017-04-27 11:44 #6 av: 91Marran

Jag levde med en Schizoaffektiv(både bipolär och schizofren person). Det gick bra så länge han var "frisk". När han kom ner i sina skov så var det jobbigt. Man fick bli som en mamma. Nu i efterhand så saknar jag det. Men just då så var det väldigt jobbigt. Han struntade liksom i en och man fick se till så att han åt, sov minstonde en timme per dygn och allt annat som behövdes.

Kämpa på om du känner att du älskar honom. Annars så lämna honom och ha honom som vän bara. Det fungerade ju bättre :-) Lycka till!

Anmäl